Jag trodde inte att jag skulle känna som jag gjorde när jag hörde det. Det vart som ett slag i ansiktet! Varför känner jag egentligen så? Jag borde inte göra det men ändå visste jag inte riktigt vad jag skulle säga. Tankarna började direkt snurra. *störande* Fast jag tycker ändå att det va en konstig grej...inte allt för normalt om man frågar mig! Men men alla är väl olika och vissa tycker inte alls att det är något konstigt.
Jag försöker skaka av mig det hela och intala mig själv att det inte är någon större sak! MEN hur jag än försöker så går det inte...det sitter där och stör mig ända in i benmärgen!!! Jag kan inte sätta fingret på HUR jag känner för det heller...jag är inte ledsen och inte arg. Kanske är jag besviken...hmm...näe, jag vet faktiskt inte hur jag ska förklara att jag känner?! Kanske kommer fram till det senare...men hur som helst så är det inget jag kan göra något åt utan jag får försöka hålla färgen....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar