Olyckan är framme snabbare än vad du tror!

När vi hade byggt klart i köket så bestämde vi oss för att beställa skräpmat. Sagt och gjort så åkte jag iväg och hämtde maten. När jag komer tillbaka och svänger jag in på våran gata. Där ser jag en hund står på trottaoren (med sin ägare ute på gården). Så jag svänger ut lite och i nästa sekund så ser jag hunden i strålkastarljuset framför bilen!!! Jag väjer allt jag har och hör hur jag träffar något med bilen. I samma sekund hör jag hur tanten skriker utöver sig och hunden gnäller!!! Jag tänkte direkt "Nu ligger hunden där och sprattlar. Och vem ska då ta ihjäl den så den slipper lida? För jag klarar det då inte". Jag sprang ut ur bilen och frågade hur det gick! Grannen kom även utspringandes och frågade vad som hände! Hunden hade då sprungit upp på gården till sin ägare. Och det verkade som hunden klarat sig helt ok. Och DÅ, när jag insåg att allt gick bra, så börjar jag skaka som ett asplöv och bröt ihop där på vägen!!! Tur både grannkvinnan och tanten va supersnälla! Och sa att jag inte alls fick ta på mig det här! För det är helt omöjligt att se! Kändes lite "fel" att dom skulle trösta mig när det va deras hund som just vart påkörd?
Åkte iaf hem igen helt förstörd! All ork bara försvann. Kände ingen glädje alls till den nya kylen och frysen som jag för en stund sedan va så uppspelt över!!! Sen kom HUVUDVÄRKEN!!! Åh, fy helvetet vad ont jag fick! Antar att det va för att chocken släppte? Så jag gick och la mig vid 19-tiden när jag hade lagt i säng A.
Senare kom tanten förbi och ville bara kolla hur jag mådde och även för att berätta om att hunden mådde bra och hade inte fått några skador!
Verkligen supersnällt att komma förbi så där. Kändes genast mkt lättare när jag visste att hunden inte visat nåot som tydde på skador!!!

Nä fy fasiken va hemskt det var! Detta hoppas jag verkligen att jag aldrig behöver vara med om igen!!!